Du vet den där dagen, dagen då man bara vill high fiva någon. I ansiktet. Men en fet kötthammare (Ja, jag VET att jag har 1, snott uttrycket 2, skrivit på svenska istället för engelska. Som man ska. 3, skrivit kötthammare istället för en stol. Som man ska. Men hallå? Jag har ett behov av att få överdriva lite.).

 

Den dagen, den är i alla fall här. Vad är det för FEL på folk?!  Och jag vet. "Folk" betyder bara en. Eller en påhittad folksamling när man vill försöka få rätt i tvist. Det är bara idioter som säger "folk tycker si och så". Vi har en sån i byn.

 

Men nu skriver jag folk. För även om jag skulle älska att hänga ut dom på nätet (för mig stör det inte ett skit att "folk" inte tycker om mig) så ska jag inte göra det av respekt för min man, mina barn och mitt umgänge (alla två...)

 

Hur som helst. Hur fucking svårt ska det vara att leva sitt eget liv? Hur bra mår man egentligen om man sitter och gottar sig, och försöker späda på, andras olycka? Och hur 17 kan man reta upp sig på hur nån annan har det? Måtte karman bita dig i arslet.

 

Ja, jag är arg i dag. Och popcornen har rymt två dagar i rad. Mr baby börjar få som vana att sova ryggsäck.

 

Så. Nu har jag gnällt. Och inte mår jag ett skit bättre för det.

 

Ps. Medan jag skrev det här så brände jag pajskalet. Förgrädda? In my ass. Arg.