Dag 1 med PREsimulatorn:

Puls start 64

Puls efter 156

Puls 5 min 100

Puls åter 64 efter ytterligare 20 min

 

10*3 total tid 50 min

Tid: 30:27

Kcal: 160,5

Dist: 10,70 k (hur långt är det?)

 

Jag har köpt en hoppla hoppla av morsans gubbe. Det här har jag bara skrivit för mig eftersom jag älskar att föra statistik över min viktnedgång.

Öh? Vad gjorde jag? Stephaniiiiiiie! Hjälp! Hur får man bort feliga inlägg?

När man inte har bloggat på länge så ska man "be sina kära läsare om ursäkt" har jag förstått. Öh. Va? Det tänker inte jag göra. Jag har inte lovat nånting. Jag har helt enkelt inte haft nå att skriva om och varför ska jag då slösa först min tid med att skriva och sen er tid för att läsa? Dessutom har jag inte blivit ett dugg smalare heller.

 

Hur som helst så har jag lite inspiration att både skriva och banta. Idag iallafall.

 

Den rackarns babyn var och vägde sig igår. Den snälla bvctanten som sköter invägning tyckte att han skulle allt ha gått upp lite mer. Lite fuskigt tyckte jag allt att det var. Varför kan ingen tycka att jag är på gränsen att väga för lite?

Åter till vanligt teckensnitt? Bra!

 

Lchf ska ju tydligen vara bra. Men macka vill jag ju ha. Fick massvis me recept på facebook igår, tack Jennie, Ryttarinna och Mikkiz. Berits väntar vi på. Men i morse när jag åkte för att kika på fyramånadersgrötalternativ åt den lite för smala babyn, så hade dessa lchfrecept och dess ingredienser flugit helt ur mitt huvud.

 

Därför har jag nu vart å köpt fågelfrön på lite måfå. Men småfåglarna kan känna sig blåst, det är tydligen mamman som ska äta allt! Så nu undrar jag, vad gör jag av allt det här? Linfrö, solrosfrö och pumpakärnor? Huskyhuskyfibrer (mald hund?) och låtsas socker? Fattas det inte hasselnötter så fattas det keso. Får vällan törknapra då. Ja smal lär jag ju bli av det iallafall.

 

Återkommer!

Du vet den där dagen, dagen då man bara vill high fiva någon. I ansiktet. Men en fet kötthammare (Ja, jag VET att jag har 1, snott uttrycket 2, skrivit på svenska istället för engelska. Som man ska. 3, skrivit kötthammare istället för en stol. Som man ska. Men hallå? Jag har ett behov av att få överdriva lite.).

 

Den dagen, den är i alla fall här. Vad är det för FEL på folk?!  Och jag vet. "Folk" betyder bara en. Eller en påhittad folksamling när man vill försöka få rätt i tvist. Det är bara idioter som säger "folk tycker si och så". Vi har en sån i byn.

 

Men nu skriver jag folk. För även om jag skulle älska att hänga ut dom på nätet (för mig stör det inte ett skit att "folk" inte tycker om mig) så ska jag inte göra det av respekt för min man, mina barn och mitt umgänge (alla två...)

 

Hur som helst. Hur fucking svårt ska det vara att leva sitt eget liv? Hur bra mår man egentligen om man sitter och gottar sig, och försöker späda på, andras olycka? Och hur 17 kan man reta upp sig på hur nån annan har det? Måtte karman bita dig i arslet.

 

Ja, jag är arg i dag. Och popcornen har rymt två dagar i rad. Mr baby börjar få som vana att sova ryggsäck.

 

Så. Nu har jag gnällt. Och inte mår jag ett skit bättre för det.

 

Ps. Medan jag skrev det här så brände jag pajskalet. Förgrädda? In my ass. Arg.

Det här med LCHF är ett lur. Nu har jag lchfat mig i flera dagar och är inge smalare alls. Som igår till exempel. Jag var sååå duktig! Dagen började med en kanna kaffe och en timmes fårjakt. Fast inte samtidigt. Jag hade precis slukat kaffet och pratade i telefon med dotra. Sneglar ut genom fönstret och ser att den nya, orymningsbara fårhågen med vackert fårnät runt, är tom. 10 minuter tidigare var den full med får. Ber en stilla bön om att hårdbrödspräglingen har gett resultat medan jag stoppar babyn i ryggsäcken.

Fåren var på betet bakom ladan. Från vägen ser det ut som att dom inte rymt utan bara flyttat till en ny hage. I mina sprillans jeanstights i laglig deminfärg (min mamma har koll hon! Det var hon som skänkte mig dessa efter att ha sett ett inlägg som jag skrivit i 'Skänk och tigg' på fejjan. Därifrån är jag förresten bannad. Undra varför? Vallhundhistorien kanske, men det får vi ta en annan gång) och strumplös i makens huggarstövlar, med stålhätta och i storlek 44, bubbade jag ut tre höbalar genom leran till nyinförskaffade foderhäcken som inte rymmer storbalar. När detta var avklarat (skönt att fylla foderhäck utan hundrasjuttio (läs 36 stycken) fårskallar här och där och där. Och oftast i vägen.) gick vi och hämtade hårdbröd i lagårn, Matteus och jag. Det var inte längre hårdbröd. Det var en blandning av hårdbröd och mjuktbröd. Ganska segt alltså. Det gick ändå ganska bra att skrapa det mot varandra för att få det där, för fåren, oemotståndliga hårdbrödsljudet. Hela flocken svarade med ett "bä bä bäää" och kom lydigt i galopp för att äta hårdbröd. Det gick att lura sex stycken med sig hem igen.

Efter nästan en timme och ha gått flera vänder med halvsura fårpuppor i koppel hade jag en sovande baby mot bröstet och klibbiga kalsonger i rumpan (klibbiga för jag var svettiga Bengt, kalsonger för att trosor bara rullar av och i rumpan för att allt utan meterlånga ben verkar hamna mellan skinkorna när jag går). Och 15 får kvar på rymmen. Jag fick tag på 34 Gerda (Svens mamma) och började leda henne i hornen. Detta var en lyckträff, 34 Gerda visade sig nämligen ha en massa pondus gentemot de andra fåren och resterande 14 följde snällt med. Det gick ganska bra att dra tant Gerda upp till gårdsplanen. Inget får vill bli ledd i hornen, alla bromsar och man brukar få fyra linjer i gruset när man drar ett får. Fyra fårafötter sitter nämligen stadigt i backen. Det gjorde inte 34 Gerdas fötter. Hon protesterade mot den, hon tyckte, orättvisa behandlingen genom att lägga sig. Med en klibbig baby mot bröstet, de klibbiga kallingarna i röven och svetten rinnande nedför pannan funderade jag på hur många kalorier man bränner på att släpa ett liggande får över en gårdsplan. Jag låtsades att det skulle vara värt det.

Inne igen berättade vågen att jag hade svettas ut 2 hekto (nä jag är inte dum i huvudet. Jag VET att man inte ska väga sig varje dag. Men jag gör det ändå. Flera gånger ibland med). Svettig och nöjd värmde jag min LCHF lunch, 7 älgiga köttbullar i 1 deciliter grädde. Jag blev proppmätt. En timme senare tog jag ett varv runt backarna tillsammans med grannen Liv. Vi gick åt det duktiga hållet. Det vill säga det håll som har värstaste uppförsbacken. Den ser ut som en slalombacke, jag lovar!

Hemma igen var jag hungrig. Jag stekte två ägg och la på två mackor (fy skäms, men lite macka ska man väl äta?) med ost på. Massa mätt efter detta med, men ändå tog jag en sked ris och fyra små kycklingbitar med creme fraiche tillsammans med barnen till middag. För man ska äta lite men ofta? Resultatet av detta var att jag gått upp ½ kilo sa vågen i morse. Då hade jag ju lika gärna kunnat äta den stackars lilla sockriga kaka som låg på bordet och frestades så mycket att jag var tvungen att smula sönder den i soporna. Jag framhäver fortfarande att bästa bantningen är kaffe och cigaretter och en hygglig portion depression. Men där ska vi ju inte hamna.

Undra vad vi ska äta idag?

Hjärtebebis sov 12 timmar inatt, ända till halv nio i morse. Ja, han tissade ju såklart flera gånger men det stör mig inte ett dugg. Bränna kalorier och fortfarande ligga i sängen, perfekt!

Nu för tiden sover vi alltid med TVn på (säg inget åt Roland) av flera anledningar. För att nämna några;

 

Det är skönt att somna till ljud.

Jag kan titta på TV när jag nattammar utan att behöva störa någon genom att knäppa på den.

Jag är för lat för att knäppa av innan jag somnar.

 

 

Hur som helst. I morse när hjärtebebis vaknade fick han ligga och titta på den för längesedan påknäppta TVn medan jag vikte en hel flock nytvättade kläder. Matteus (hjärtebebisen) tittade passande nog på TLCs What not to wear. Där fick vi lära oss att man inte ska ha mönstrat på benen (som om vi inte redan visste det. Ja, jag i alla fall. Matteus klär sig lite sådär). Demin var bäst. Upptill han man tydligen ha va skit som helst. Mönster och alla färger. Bara man knyter åt under tutten. Då ser man smal ut. Matteus lyder. Han har idag jeans och en grön tröja med mönster i en annan grön färg föreställande smådjur (skadedjur?) och blad. Han har inte knytit den under tutten.

 

Med mig är det värre. Jag har ungefär såhär många byxor: 2 par mammajeans varav ett par är trasig nere vid vänster fot, Kerstins superhängselbyxejeans (och här slutade min deminfärgade garderob, ringa TLC kanske?), ett par mysbyxor med texten Moppfan på stjärten (bör ej användas när någon ser det då kläder med text inte uppskattas av alla), ett par svart och grårandiga typ mysbyxor (egentligen herrpyjamas) som jag spräckte hela rumpan på sist jag hade dem, samt ett par oliv(?)gröna fleece mysbyxor som stramar över låren. Dom kissade Matteus på i går så dom kommer att tillhöra flocken "otvättade kläder" ett tag framöver.

 

 

Av alla ovan nämnda byxor så är det bara Kerstins superhängselbyxejeans som sitter kvar uppe. Ett konstigt fenomen. Jag är som mest tjock mellan höftens början och mitten på låren. Med undantag från rumpan, den är inte så stor som den ser ut, det är ryggen som är tjock. Detta resulterar i att alla byxor (utom Kerstins superhängselbyxejeans) rullar ner. Även trosor. Och upptill är det tvärtom. Ska det sitta åt för att framhäva former (här vill jag ha frågetecken efter både 'framhäva' och 'former' men textmässigt ser inte det bra ut) då rullar det upp. För att sammanfatta hur jag ser ut i alla kläder (utom Kerstins superhängsel... ja ni har lärt er vid det här laget) så kan man jämföra mig med en... Jaa? Säl med ballerina klänning under tutten, och en (för sälen har inte två ben) benvärmare? Eller en kåldolme. En naken sådan. Tja, rumpskåran lyser lika vitt som på en bilmekaniker, ryggen hänger ut och magen hänger fram.

 

Hur 17 hittar man välsittande tjockiskläder?

 

Jag har turen att inte vara tjock som ordinarie. Tål att sägas ofta, det här feta är inte mitt naturliga tillstånd. Men jag har varit tjock förr. Även då efter graviditeter. Jag minns när jag fyllde 25 år. Barn nummer två var då bra precis 9 veckor. Den graviditeten hade jag växlat från 60 kilo till 102. Jag var ju inte så naiv så jag trodde att jag hade tappat alla de 102 på 9 veckor, men när min mamma kom med ett par jeans i största tumstorlek (48 har jag för mig att det var) som present höll jag upp dom och skrattade rått. Men mamma?! Tror du att jag är så hääär tjock?? Jag fick hålla in magen för att knäppa dom. Och det välde ut fläsk från både mage och rygg. Jag skrattade inte mer.

 

 

Leker med tanken på LCHF (heter det va?). Diskuterar i denna stund ämnet med Malin (fast för mig heter hon alltid ryttarinnan av en ganska hemlig anledning) på facebook. Fet mat, det köper jag. Och kött, mums! Men jag är lite rädd för att allt det feta ska göra mig ännu fetare. Hej hetsätning.

 

Matteus har nu somnat så jag behöver hinna med lite annat. Ska rulla köttbullar åt min man, själv hinner vi inte med middag hemma (ska klippa lillasysters häst). Men måste ju slänga upp lite framsteg och bakslag sen sist:

 

• Jag har börjat tänka lchf.
• Ätit ägg utan något till.
• Dricker 2 liter vatten om dagen (ooops, springer och hämtar dagens första kanna)
• Har inte druckit någon läsk på åtminstone flera dagar. Fem kanske?
• Jag har arbetat mig svettig på gården.
• Jag har gått ner de kilon jag hade gått upp förra veckan.
• Det blev varken godis eller glass eller pizza i helge.

 

 

Vem 17 är Babbi och varför finns hon länkad på min blogg? Stephanie? Hjälp!

Egentligen har jag inte ett skit att skriva om. Tömde upp dagens femte kopp kaffe för att lugna mitt glassug. Det hjälper föga, trots att jag i liksom förbifarten stoppade två fula, hemgjorda, otroligt sockriga kakor i munnen.

 

Har inte riktigt ork att ta tag i dagen. En plan på promenad gick turligt över för baby somnade i vagnen innan jag klätt honom. Tur. Då slapp jag alltså idag med. Bestämmer mig för att städa lite istället. Då börjar baby gnöla. Än en gång, tur för mig! Alltså måste jag sitta ner så jag kan gunga vagn om det behövs. Fast om man inte gör något blir man hungrig! Därför kaffekopp nummer fem. För jag har redan ätit fyra glassar...

 

I morse var jag modig och ställde mig på vågen. Jag hade gått upp två kilo. Fast jag inte äter på kvällarna! Ja, jag gjorde det inte i går kväll i alla fall. Ska peppa mig lite och hitta på några framsteg.

 

 

1: Jag åt inget godis i helgen. Åt inget alls med socker i.

2: Jag har druckit vatten två kvällar i rad. Fast det står en flaska dricka i köket.

3: Jag har bett min make att berätta för mig att man blir tjock av att äta på kvällarna (hoppas stackarn lyder)

4: Jag bara tittade på frysen efter toabesöket. Jag tog inte en till glass.

 

Öh. Ja. Det var nog allt.

Bakslag då?

 

1: Anledningen till att jag inte åt något godis var för att för i den enda godispåsen låg en halväten, klibbig barnklubba. Det hade alltså inte ett dugg med självbehärskning att göra.

2: Jag åt en halv påse chips och vräkte i mig flest jordnötsringar av alla.

3: Åtminstone 3 liter läsk rann ner i min mage.

4: Också var det det här med våghelvete då.

5: Det blev ingen promenad i dag heller.

 

Åh nu orkar jag inte tänka mer. Blir ju deprimerad! Men nu ska jag sluta tycka synd om mig själv. Jag ska tänka på de svettiga biggest looserna och springa uppför trappan 50 gånger, jag lovar! Eller ja, jag ljuger nog lite grann. Lilian! Ring och peppa mig!

 

Ps: Hur lång en tutt än är så är den aldrig tillräckligt lång för att stoppas i mun på gråtande baby som övningssover i vagga. Ds

 

 

 

 

 

 

 

 

Här om dagen stod jag i vild panik och rullade negerbollar (för så heter det) inför ett stundande barnkalas. I panik för att jag upptäckte att mina amningshormoner (jag älskar att skylla på dom) glömt sätta barnen på att rulla innehållet i skålen kvällen innan och när upptäckten gjordes så var det bara en timme kvar till stundande kalas. Tanken på att ställa fram skål med x antal skedar i slog mig faktiskt men min civiliserade sida sa skarpt nej.

 

Tillbaks till saken. Jag stod som sagt i panik och rullade negerbollar. När jag jagade fem bollar samtidigt i lite för lite pärlsocker fick jag en ordentlig flashback till min barndom (och det är väl typ det detta inlägg ska handla om. Inte nått sketans nutida barnkalas där jag åt för mycket tårta). Då fick man nämligen hälla tillbaka överbliven pärlsocker i förpackningen. Med choklad och havregryn och allt. Med det i tanken hällde jag på överdrivet mycket pärlsocker som sedan, för att fira mitt vuxna, självständiga liv, hälldes ut i papperskorgen. Det elaka flinet jag klistrade på sa att jag hade råd att slänga säkert tre, fyra kronor i pärlsockerformat och jag bestämde mig i samma stund att här skriva ner en "att göra en Roland" lista. För eventuella ej införstådda läsare ska jag först berätta att den här Roland (ja, självklart är det hans riktiga namn. Häng ut, häng ut! Internet är fantastiskt!) var min styvfar i 11 outhärdliga år.

 

 

• Som sagt, för mycket pärlsocker (eller kokos -det är både billigare och nyttigare) vid negerbollsrullning resulterar i negerbollsrester på nästa kaka. Döden var om någon hade rullat i strössel och man senare fick torra, chokladiga havregryn på sin glass.
• Du får bara ta två mjukmackor/dag.
• Är det gröna mögelprickar på de två mjukmackorna så är de lätt att peta bort.
• Mjölk går att dricka även om det flyter klumpar i den.
• Varm o´boy blir lätt mer om man späder med vatten. Är barnet på toaletten går det lätt att byta ut all mjölk hon mätt upp i kastrullen mot enbart vatten. Tycker hon sen att det smakar blaskigt kan hon vara utan. Fast hon har lärt sig att inte klaga på detta.
• Godis köper man på rea och lägger i "hemliga skåpet" också kallat presentskåpet. Sen kan man där ifrån portionera ut lite godis på lördagarna. Alternativt ge bort till nått barn som fyller år. Förutom billigt (gammalt) godis ligger här även diverse prylar. Köpt på rea. För att bli presenter till barnen eller barnens kompisar. Hur personligt kan det bli egentligen? Spelar ingen roll. Det är billigt.
• Blir man bjuden på mat så äter man upp, passa på för det är gratis. Har man betalat maten själv så äter man upp. Man kan ju inte slänga nått man har betalat.
• I stället för att köpa glass till alla två barnen i närheten så kan man köpa en glass. Till sig själv. De två barnen kan sen få sig ett provslick.
• Har barnet använt överblivna spikar för att vara kreaktiv nog att bygga en koja med en kompis, så måste dessa spikar sen dras ur och rätas ut. Av de två barnen såklart. Fast inte ens det kan blinka den onda gubben.
• Frisörer är både överbetalda och onödiga. En sax har väl alla hemma? Och vill inte barnet (nästan tonåring) få håret avklippt så är det bara att dra henne i benen nerför trappen. Tårar och hatskrik triggar bara igång din lust att frissera. Att hennes kompisar ser på är bara nyttigt. Avskräckande exempel, you know. Det ska göra ont att inte lyda...
• Om man går i en affär tillsammans med ett barn och ser nått billigt som barnet behöver, fråga om barnet vill ha detta. Bli sen arg när barnet ber om det direkt, det blir ju såklart en födelsedagspresent! Tre månader senare... (Ett faktiskt exempel: En kudde för 30:- gjorde mig jublande glad som blivande 10 åring. Min kudde var ärvd i flera generationer och var inte särskilt skön att ligga på. Denna kudde fick jag, precis som jag hade önskat mig (?), inslagen på min födelsedag flera månader senare)
• Vill barnet ha mer än en decimeter badvatten för barnet betala fem kronor. Varmvatten är dyrt.
• Alla eventuella matrester ger man till hönsen och kaninerna. Detta gör även de små gnagarna till köttätare. Men det blir billigt!
• Höns har man för då får man ägg. Om hönan ruvar så blir mervärdet först gulliga leksaker till barnen. Sen växer leksakerna upp och blir mat. Slakta själv för billigaste resultatet. Det gör inget om barnet ser på. Bli sen arg och svält henne om hon vägrar äta.
• Är barnet ärlig och svarar "ja" på frågan om hon hellre villa ha ett kilo godis än ännu en begagnad jacka, slå den otacksamma ungen i huvudet. Använd gärna ett verktyg. Till exempel den begagnade jackan.
• Osten hyvlas från alla håll tills det bara är kvar en tärning av den. Denne mosas sen ut på en smörgås. Om barnet ber att få ta den sista osten i tärningsform, och stoppar den direkt i munnen istället för att först mosa den på en smörgås, slå henne i huvudet. Använd även här ett verktyg. Som en sked.
• En sked kan du även använda som vapen om det ena barnet försvarar det andra. Ett barnahuvud är lätt att träffa även över ett köksbord.
• Om barnet har använt dina verktyg är det helt lagligt att sparka denne på de försvarslösa genetalerna.

Med minstingen i vagnen, olagligt på mage men va fan -han vaknar ju så fort annars, och storpojkarna på jultidningssäljkampanj i byn (de stackarna tror att de ska kunna jobba till sig varsin fyrhjuling. Coffe har idag insett sin begränsning och bestämt sig för att nöja sig med den glassmaskin han har nått upp till nu, men Pontus -minsann- har en riktig strategi och tar fullt ansvar för sitt eget säljande. Kan han ha ärvt nån av mammans säljgener kanske? Ni som vill stötta, kom och köp!) så skolkar jag från mitt "att göra" tio minuter till och tar dagens fjärde (?) kopp kaffe.

Kaffe borde få vara mitt enda intag idag (fast det har redan skitit sig med tanke på dagens frukost. Två mackor förvandlades fort till fem. Jag vet faktiskt inte riktigt hur det gick till. Och fem hade lätt blivit tio, men påsen var tom när jag i blindo trevade efter macka nummer sex) med tanke på gårdagens kalas. Ja kaffe borde få bli mitt enda intag en månad framöver när jag tänker efter ordentligt. Hua!

 

I går var det dop av en flicka jag aldrig sett som ägs av en, typ, släkting jag aldrig träffar. "Hon heter inte Fiona i alla fall" konstaterar min far med ett brett flin. Men han har ett barnbarn som är född 030303, det vet han minsann! Nästan i tid, ja åtminstone inte sen -än, inser jag att Ljusnes kyrka ligger långt utanför mina gudomliga erfarenheter. I min by ser man kyrktornet från alla håll. Där var Gud smart. I den by jag bor i nu finns det ingen kyrka. Då kan man undra om det var en tabbe av Gud eller om han ansåg oss vara hopplösa. Och i Ljusne finns det som sagt en osynlig kyrka. Det var som tur var lätt att hitta dit. Det var värre med att hitta in.

 

När vi landade på parkeringen ringde kyrkklockorna. Ja inte för oss då, utan för hon som inte heter Fiona. Kyrkan såg inte ut som en kyrka men den hade en dörr som såg ut som en kyrkdörr. Den var låst. Man får inte svära utanför en kyrka. Det gjorde jag ändå. Efter att ha plågat fötterna i ett halvspringit tempo i mina för små (tydligen) bröllopsskor ett helt halvt varv runt kyrkan blev vi insläppt genom den låsta kyrkdörren. Den var inte låst.

 

Mr Baby sov genom hela akten utom i sista psalmen där alla skulle stå upp och sjunga. Då ville han äta tutt. Jag satt ner. Prästen tyckte att han var söt. Trots sin AC/DC tröja (eller kanske just därför?). "Vad heter den lille hårdrockaren?" sa han. "Matteus" svarade jag. För så heter han ju. Genast såg man hur det kliade i prällens dopfingrar "Ooooh så fint! Du vet, det är bibliskt". Efter att ha berättat för prästen att vi inte tillhörde Ljusnes församling (inte hann jag dra vårt koncept med husprästen Natander när jag visste vad som väntade vägg i vägg) måste jag hämta presenten jag glömt i bilen. Jag hade slagit in ett paket blöjor. Vadå? Det går ju åt! Och dyrt är det med!

 

Då var hon alltså döpt, flickebarnet jag aldrig sett. Det firade jag med att äta fyra bitar tårta. Vad dumt.